Om du har läst något om beroendebehandling har du förmodligen stött på 12-stegsprogrammet. Det har funnits sedan 1930-talet och har hjälpt miljontals människor världen över. Det är grunden för AA, NA och de flesta behandlingshem.
Men det finns ett problem för många svenskar: Gud.
Steg två pratar om "en kraft större än oss själva." Steg tre handlar om att lägga sin vilja i händerna på "Gud, sådan vi uppfattade Honom." Steg elva nämner bön och meditation.
För den som är troende kanske det här känns naturligt. Men för den som inte är det – och det är rätt många av oss i Sverige – kan det bli ett oöverstigligt hinder. Man hör "Gud" och stänger av. Man tänker att det här programmet inte är för mig. Man letar efter alternativ, och när man inte hittar något som fungerar lika bra så ger man kanske upp.
Det behöver inte vara så.
Vad 12-stegsprogrammet egentligen handlar om
Låt oss lägga religionen åt sidan en stund och titta på vad programmet faktiskt försöker åstadkomma.
Steg ett handlar om att erkänna att man har ett problem. Att alkoholen har tagit kontroll och att man inte kan hantera det själv. Det är ärlighet. Inte religion.
Steg fyra och fem handlar om att göra en grundlig inventering av sitt liv – sina fel, sina skador, sina mönster – och sen dela det med någon annan. Det är självinsikt och sårbarhet. Inte religion.
Steg åtta och nio handlar om att göra rätt för sig. Att identifiera människor man har skadat och, där det är möjligt, be om ursäkt och gottgöra. Det är ansvar och integritet. Inte religion.
Ser du mönstret?
Kärnan i 12-stegsprogrammet är inte att tro på Gud. Kärnan är att sluta ljuga för sig själv, ta ansvar för sitt beteende, och bygga relationer som håller. Det är principer som fungerar oavsett om man tror på en högre makt eller inte.
"En kraft större än oss själva"
Det här är frasen som brukar få skeptiker att rynka på pannan. Men den behöver inte betyda Gud.
Tänk på det så här: beroende är starkare än viljan. Det har du förmodligen märkt själv om du har försökt sluta dricka på egen hand. Du bestämmer dig, du menar det, och sen tar något annat över. Något som är starkare än ditt beslut.
Att erkänna att det finns krafter som är större än ens egen vilja är inte mystik. Det är realism. Beroende är en sådan kraft. Döden är en sådan kraft. Naturen, universum, tiden – alla är de större än dig och mig.
Men här är poängen: om beroende är en kraft större än dig, så kan återhämtning också vara det. Gemenskapen med andra människor kan vara det. De verktyg och insikter du får genom behandling kan vara det. Den samlade erfarenheten från alla som har gått den här vägen före dig kan vara det.
Du behöver inte tro på en gubbe i himlen för att acceptera att du inte kan göra allt själv. Du behöver bara vara ärlig om dina begränsningar – och öppen för att ta emot hjälp.
Andlighet utan religion
I 12-stegskretsar pratar man ofta om andlighet. Och ja, det låter religiöst. Men det behöver inte vara det.
Andlighet kan betyda att man tar sig tid att reflektera över sitt liv. Att man sitter i tystnad och lyssnar inåt istället för att dränka sig i buller. Att man försöker leva efter värderingar som känns meningsfulla – ärlighet, medkänsla, ansvar – istället för att bara flyta med.
För den som gillar meditation kan det vara andlighet. För den som gillar att vara i naturen kan det vara andlighet. För den som får energi av att hjälpa andra kan det vara andlighet.
Det handlar inte om att gå i kyrkan eller be kvällsböner. Det handlar om att hitta något som är större än ens eget ego och dagliga bekymmer. Något som ger perspektiv. Något som påminner en om att livet inte bara handlar om att överleva till nästa dag.
Hur vi jobbar med 12-stegsprinciperna
Jag ska vara ärlig: vi baserar mycket av vår behandling på 12-stegsmodellen. Den fungerar. Den har fungerat i snart hundra år, och den fortsätter att fungera för att den bygger på sunda principer.
Men vi tvingar inte på någon en gudstro. Vi tvingar inte ens på någon ordet "Gud."
Istället hjälper vi människor att hitta sin egen version av programmet. En som känns äkta för just dem. Om någon är troende kan vi jobba med det. Om någon är ateist kan vi jobba med det. Om någon inte vet vad de tror, eller inte bryr sig, kan vi jobba med det också.
Det viktiga är inte vilka ord man använder. Det viktiga är att man gör arbetet. Att man är ärlig med sig själv. Att man tar ansvar. Att man bygger ett liv som man faktiskt vill leva, utan att behöva fly in i flaskan.
Det handlar om principer, inte dogmer
Jag tror att 12-stegsprogrammet har överlevt i snart ett sekel för att det bygger på universella sanningar om människan. Inte religiösa sanningar – mänskliga.
Att vi mår bra av att vara ärliga. Att vi behöver relationer med andra. Att vi måste ta ansvar för våra handlingar. Att det finns saker som är viktigare än vårt eget välbefinnande i stunden.
De principerna fungerar oavsett om man tror på Gud, Allah, Buddha, naturen, kosmos eller ingenting alls. De fungerar för att de är sanna om hur människor fungerar.
Så om du har tvekat inför 12-stegsprogrammet för att det känns för religiöst, vill jag uppmuntra dig att titta en gång till. Inte på orden, utan på det som ligger bakom orden. Inte på formen, utan på substansen.
Det som har hjälpt så många människor att sluta dricka är inte böner eller gudstro. Det är ärlighet, ansvar och gemenskap. Och de sakerna är tillgängliga för alla – oavsett vad man tror eller inte tror.
En sista tanke
Om du kämpar med alkohol och har avfärdat 12-stegsbaserad behandling för att den känns för religiös, vill jag att du ger den en chans till. Inte för att jag tror att du borde tro på Gud – det har jag ingen åsikt om – utan för att jag vet att principerna fungerar.
Det finns sätt att jobba med det här som inte kräver att du slutar vara skeptisk. Som inte kräver att du ber kvällsböner eller går med i en kyrka. Som låter dig behålla din integritet och din världsbild, samtidigt som du får verktyg som faktiskt fungerar.
Det enda det kräver är att du är öppen. Inte för Gud. Bara för möjligheten att det finns något som kan hjälpa.
Och det finns det. Det lovar jag.
